Från Sverige till Italien med elbil

Hjalmar har haft sin elbil, en Polestar 2, i cirka ett år. Hans tre veckor långa resa blev den första riktiga långresan med elbil.
Siktet var inställt på Toscana i Italien. På vägen dit körde Hjalmar och hans fru igenom Danmark, Tyskland, Österrike samt Slovenien. En typisk resdag landade körsträckan på mellan 60 till 80 mil totalt. Planen var att köra cirka 3 timmar eller 30 mil innan det var dags för paus och laddning.

– Laddpauserna sammanföll väl med att stanna för lunch eller fikapaus på eftermiddagen. Under tiden vi åt lunch och sträckte på benen laddade vi bilen och efter cirka 30 minuter var vi redo för nästa etapp. Jag tror vi hade kört på samma upplägg oavsett bil, efter att ha kört i några timmar känns det skönt att ta en paus.
Till en början var målet att ha minst 15% batteri i marginal vid varje laddstopp. Efter flera laddstopp utan ett enda problem kände de sig varmare i kläderna och vågade ta en lite högre risk. Det resulterade i att de en del gånger kom fram till vald laddstation med cirka 4-5% batteri kvar, helt enligt plan.

Många kan vittna om skillnaderna att köra bil i Sverige eller övriga Europa. Alla som någonsin kört på Autobahn i Tyskland vet hur snabbt det kan gå i filen längst ut till vänster. Laddningen var det dock ingen större skillnad på.

– Ett visst intresse är kanske bra för att det ska flyta på så pass bra som det gjorde för oss. Laddinfrastrukturen längs de större vägarna ner i Europa är bra. Vi kunde konstatera att det finns laddstationer överallt längs motorvägarna och med hjälp av bra appar är det lätt ta reda på vilken laddstation som är bäst, snabbast och mest pålitlig, säger Hjalmar.

I Italien slogs de av nyfikenheten från personer de mötte och intresset över att de körde en elbil. Även om laddinfrastrukturen fungerar väl är det stor skillnad på hur många som kör en elbil i södra delarna av Europa jämfört med i Sverige. Toscana var den plats där det var glesast mellan laddstationerna. Där fanns det inga laddstationer förutom i de större städerna och det krävdes en något större planering för var och när laddningen skulle ske.

– Vi möttes av en stor nyfikenhet och vänlighet av de personer vi träffade. Det kändes som att många tyckte det var lite exotiskt att vi kom med elbil och de var väldigt behjälpliga. Vid två tillfällen erbjöd italienska hotellägare oss att ladda bilen genom en förlängningssladd inifrån hotellet och ut till vår bil, dessutom helt gratis. Det var förstås inget vi hade förväntat oss men gjorde oss väldigt glada och tacksamma.